Kategoriarkiv: Okategoriserade

Höstens Berättarcafé

Torsdagen 12 oktober 2017 kl 18.30
Stortorpsparken, Tjäderstigen 16 Trångsund

Hembygdsföreningen Amarillis inbjuder alla intresserade till berättarcafé med uppläggning enligt ”Liv i Sverige”. Alltså, inget manus och inga förberedelser.

Vi träffas i Stortorpsparkens timmerstuga, fritt inträde.

Kl 18.30 serveras kaffe med bulle eller smörgås för 30 kr
Kl 19.00 startar vi.

Kom och lyssna eller berätta själv.

Läs här vår ordfördelare Jan Holms betraktelse över sina två år med berättarcafé

Kjell Börjesson (på uppdrag
av hembygdsföreningen Amarillis)

 

 

Hälsning inför den stundande högtiden

Gladelig Jul!
Emedan kutymen bjuder att i denna saison på lämpligt sätt gestaltade och illuminerade fridshälsningar utbytes mellan parter vilka stå i vänskaplig relation till varandra och vi på intet vis vill desavouera denna kordiala sedvänja, förtröstar vi att ni vill ha förbindligheten att acceptera våra innerligaste förhoppningar att den annalkande helgtiden för er täckes bjuda exaltation eller stilla vederkvickelse enligt envars preferens.
Eller, för att uttrycka det lite enklare;
Vi önskar alla våra hembygdsvänner en
GOD JUL!!
Styrelsen

Trivselträff med trubadur!

Torsdag den 21 januari kl 19.00 på Eklunden, Norströms väg 8, Trångsunds centrum.
Sedvanligt fika och lotteri – Välkommen!

Ove Engström

Ove Engström
Visor, Valser och Volgasånger

Ove Engström är en flerfaldigt prisbelönt trubadur, känd från radio, TV och grammofon samt som programledare i Radio Viking varje vecka. Ove har ett brett register: Egna visor, Bellman, Dan Andersson, Ferlin, Evert Taube, Staffan Percy med flera. Dessutom ett härligt allsångspotpurri, där Ove lär publiken att sjunga som Donkosacker. Måste upplevas! Slutligen, förstås, paradnumret Entonigt ringer den lilla klockan, som Ove t.o.m. fått äran att sjunga i rysk TV inför för 100 miljoner tittare!

Ur pressen:
”Ove Engström ger av hela hjärtat… briljanta tonsättningar”

                                                                        Dagens Nyheter

”Vilket röstomfång… han behandlade också sin gitarr suveränt…

lyssnarna var begeistrade!”              Vestmanlands Läns Tidning

Årets Amarillis 2015

tilldelas

Gunnar Rask

Gunnar har med sin förmåga att lyssna och sätta sig in i andra människors situation hjälpt enskilda personer vid många tillfällen han har alltid värnat om den lilla människan.

Gunnar har också drivit på och arbetat så att Stortorpsparken har fått den status den har idag. Gunnars ordförandeskap i PRO Trångsund, Huddinge pensionärsråd, Trångsunds IF samt ett aktivt politiskt arbete har gett honom ett stort nätverk som gynnat vår östra kommundel.

Vare sig det handlar om bridge, boule eller kommunens planer fram till 2030 så är Gunnar engagerad.

Trångsund 2015 02 14

Gökotta och avslutning

Avslutning

Sista aktiviteten inför sommaren var fredagen 22 maj i Stortorpsparken. Teatergruppen ”Vi kommer” spelade föreställningen Idas Nätcafé ”så krångligt är det”. En kul upplevelse om mobiltelefoner som är våra älsklingar. 35 personer såg teatern. Det var många muntra skratt. Amarillis bjöd på kaffe med bröd. Vädret var både sol och moln.

Gökotta i Stortorpsparken

gokotta2015Lördagen 23 maj var morgonpigga Amarillisar i parken på gökotta 8.00. Vi hade smörgås och kaffe med. Solen lyste så vackert på morgonkvisten. I fjärran hördes en gök (lergöken), Bertil spelade Opp Amaryllis på tuba, Kjell och Stickan munspel.

Tänk att få ha en sådan här tillgång att vara i Stortorpsparken en vacker morgon.
Vilket jobb de lägger ner i parken för att den ska vara vacker och fin. Alla har inte
så nära till en festplats.

Berättarcafé i Stortorpsparken 9 april

Adress: Stortorpsparken Tjäderstigen 16 Trångsund

Hembygdsföreningen Amarillis inbjuder dig till berättarcafé med en uppläggning enligt ”Liv i Sverige” – en organisation med flerårig erfarenhet av berättarcaféer

Vi träffas i Stortorpsparkens timmerstuga Torsdag 9 april.

Kl 18.30 serveras kaffe med bulle eller smörgås till självkostnadspris.
Kl 19 startar vi.

För mer information och/eller intresseanmälan kontakta mig gärna per tel 070-5518353

Kjell Börjesson

Följande rader är hämtade från föreningen Liv i Sveriges hemsida:

När vi började med berättarkaféer 1985 samarbetade Liv i Sverige med Folkkulturcentrum.

(I dag samarbetar vi med NBV och ABF.) Då, i mitten av 19080-talet, var vi två fattiga kulturföreningar som hade hört många föredrag om människans inneboende resurser och undrade varför kulturlivet så sällan tar vara på dessa resurser. Kring köksbordet och i kafferummet på jobbet berättas och diskuteras det fritt varje dag, men i den kulturella offentligheten förväntas de flesta nöja sig med rollen som publik. Man bänkar sig i långa rader framför en scen för att avnjuta teater, musik eller föredrag – och är det som framförs bra är det givande att vara publik. Men ingen är ju enbart läsare, lyssnare eller åskådare, alla är människor med egna erfarenheter och uttrycksbehov, och som sådana har de något att berätta. Att riva ner barriären mellan scen och salong är alltså ett av syftena med våra berättarkaféer, därav småborden, värmeljusen, kaffet och den mysiga lokalen. Är det lagom dunkelt i hörnen törs även de blyga ta till orda. Att blåsa liv i det fria berättande som en gång frodades på stamkaféer och ljugarbänkar är ett annat syfte. TV och andra envägsmedier i all ära, men det grundläggande mänskliga behovet av att mötas och tala ansikte mot ansikte kan de omöjligt stilla. Ett tredje syfte är att vidga yttrandefriheten i praktiken, vilket är något helt annat än att lovsjunga den i princip (och bara slå vakt om proffsens Yttrandefrihet). Vi arrangörer var förstås nervösa i början och fyllde bakfickan med egna reservhistorier för säkerhets skull, det kunde ju bli pinsamt tyst! Nu låter vi det ofta bli pinsamt tyst, för då infinner sig lättast den rätta, förväntansfulla lyssnarstämningen. Dessutom associerar de flesta friare när de inte tjuvhåller på en förberedd historia – eller när applåder alltför bryskt sätter punkt (och smygbetyg) efter berättelserna.

På ”urkaféet” i Stockholm, på Skeppsholmen, är berättandet alltid fritt, men när idén sprider sig över  landet är det ofta temaberättandet som dominerar. Livet i Karlskoga, Skoepoken på Höga kusten, Att göra bort sig, Vad jag heter och Barndomsminnen är teman som lockat många.

Allt detta låter mycket gammaldags och omodernt, men många av våra djupt kända behov är just gammalmodiga och omoderna∙